Oifylld tidslinje, från Den romska minoritetens historia och samtida situation 2017-2018, Södertörns Högskola

- Je cherche le lieu au Camp de Saliers.

- Camping?

Den tredje personen som jag frågade i Saliers visste vad jag menade och gav mig vägbeskrivning. Strax efter att jag kommit dit svänger han in med sin bil. Vi vevar ner rutorna och börjar prata. Han frågar vad jag tycker och jag säger att jag tycker det är litet, platsen. Det var väldigt svårt att förstå och att prata. Jag kunde knappt säga att jag hade varit i Saintes Maries. Imperfekt hade vi ännu inte lärt oss på franskakursen.

Han sa, innan det här monumentet fanns inget för att minnas. Och jag frågade hur är det nu. Han sa att livet är annorlunda för Gitan nu, livet har gått vidare. Redan när jag såg honom i Saliers visste jag att han skulle veta, att han är Gitan, han hade svart linne och guldhalsband, stor mage, svart hår och brun hud. Han sa livet är inte så längre. Han berättade om ritualen i Saintes Maries. Och han berättade om något gammalt foto med Gitan i Saliers, kanske var det jag sett.

Monumentet skulle varit annorlunda. Det skulle varit en plats. Eller kanske en gata. Nu var det bara en ficka på en trafikerad väg. Det fanns ingenting att komma till. Så som det alltid är för de som har lite.

Ingen plats.

Monument till minne av Camp de Saliers, foto från 2016.

Från Sankt Saras veneration i Saintes Maries de la Mer, Camargue, Frankrike, 2016.